Förra söndagen tog matte med Elite till hennes kompis Ida för att testa på att spåra. Idas golden Vector är viltspårschampion, så Elite har någon att se upp till! Först la vi ett spår som gick rakt fram och med Elites leksaksknut som mål, därefter lät vi det ligga i ca en timme.
Under tiden fick hundarna öva på att vara i samma rum, utan att busa med varandra. Det var svårast för valpen, som mer än allt ville busa!
Sen skulle vi gå spåret och Elite gjorde jättebra ifrån sig. Han blev lite distraherad vid ett tillfälle och sprang tillbaka till början men direkt matte drog lätt i kopplet så kom han tillbaka till spåret och hittade knuten!
Väldigt stolt matte letade sig fram ur skogen och sen tog matte, Elite, Ida och Vector en trevlig promenad. Hundarna sprang fram och tillbaka och lekte av sig lite.
Innan det blev dags att åka hemåt fick Elite prova att luka på björnlukt som Ida hade. Tydligen reagerar hundar antingen med att bli rädd för doften eller med att bli intresserad. Elite blev intresserad.
Det var en rolig eftermiddag och vi kommer absolut att träna spårning med Elite någon fler gång.
Några få bilder från söndagen
Nu till förklaringen på dagens rubrik.
I måndags kväll skulle husse, matte och Elite fara på hundkurs, som vanligt. Elite var lika glad och lika intresserad av allt runt omkring som vanligt.
Elite satt bredvid husse, kopplad, när en man kom fram mot oss. Elite skulle springa fram och hälsa, men kopplet tog emot, han halkade och landade på rygg. Han började gallskrika och det gjorde så ont i hjärtat att höra honom.
Två personer kom fram och hjälpte oss, en tog upp Elite så att han slutade skrika och den andra, Hanna, fixade fram numret till veterinären i Vännäs som hade jour. Husse ringde och fick tid klockan 21.00, en och en halv timme bort.
Så husse tog upp Elite och så promenerade vi hemåt, tur att vi bor så nära! Väl hemma hämtade vi Elites papper, satte oss i bilen och körde raka vägen till Vännäs. Vi chansade på att någon veterinär skulle finnas som kunde ge Elite lite smärtstillande i väntan på att klockan skulle bli 21.00. Tyvärr fanns ingen.
Så det bar av till husses farmor och farfar för att vänta där. Tiden har aldrig gått så långsamt tidigare!
Vid 21 åkte vi till veterinären, hon gav Elite smärtstillande och sövde honom för att kunna undersöka honom.
Därefter röntgade hon honom och våra farhågor besannades.. Elite hade brutit vänster bakben!
Vi fick beskedet att det var ett bra brott, ett s.k. "green stick" där benet inte helt har gått av. Så hon lade en gipsskena och bandage. Sen fick vi åka hemåt.
Dagarna efteråt var Elite sig inte lik. Han låg bara och sov, skrek direkt vi skulle lyfta upp honom och han var allmänt bedrövlig. Vi var riktigt oroliga, särskilt då han hade så oerhört ont.
Veterinären hade inte skickat med något smärtstillande eftersom, enligt henne, så skulle smärtan avta om några dagar bara bandaget fyllde sin funktion.
Så vi avvaktade, men på torsdag mogon klarade vi inte längre. Så vi ringde till veterinären på Rödbäck och fick ganska direkt en tid.
Direkt vi kom dit och skulle få komma in på undersökningsrummet så skrek Elite och personalen blev väldigt oroliga. Så han fick smärtstillande och sederades. Sen röntgade dom honom igen för att se så det inte blivit någon förändring från i måndags.
Sen fick vi beskedet att brottet inte var en "green stick" utan dom förklarade det som ett ett ägg i en strumpa, där strumpan är benhinnan. Förstod inte allt som förklarades och kan absolut inte förklara allt som sades. Det vi förstod var i alla fall att dom skulle skicka röntgenplåtarna till en ortoped i stockholm för konsultation, ifall det behövdes en operation. Sen fick vi med oss två små påsar med smärstillande sprutor att ge Elite i munnen, var 8e timme. Fick både för stark smärta och för måttlig smärta och skulle själva bedöma vilken av dessa han behövde.
Vi frågade om vilka men han skulle kunna få av det här. Skulle benet bli kortare än de andra? Skulle han bli halt? Svaret vi fick var att största risken låg i att leden kanske inte utvecklas som de andra lederna och att det skulle kunna bli ett problem framöver. Vi är glada bara benet läker ihop och om Elite slipper få ont av benet framöver.
När vi kom hem igen var Elite nästan lika bedrövlig som i måndags, men han hade inte lika ont. Redan på kvällen var han sig själv igen, så som han var innan olyckan. Han ville busa, han var mer närvarande och uppmärksam och vi fick hålla koll så han inte åt upp bandaget (vi fick ingen tratt eftersom han inte hade varit så intresserad av bandaget tidigare).
I fredags fick vi beskedet att Elite inte behövde operera benet, ett glädjande besked! Vi hade även fått ett recept på smärtstillande tabletter med antiinflammatorisk funktion som han skulle ha utöver sprutorna.
I helgen har han lärt sig att ställa sig upp, springa, uträtta sina behov någorlunda normalt, till och med gå nerför och upp för de tre trappstegen ute. Väldigt roligt att se honom vara sig lik igen. Han försöker till och med att jaga sin egen svans, men det går ganska dåligt.
På måndag har Elite tid hos veterinären för omläggning av gipset, ska bli spännande att se vad dom gör för bandagering, om det blir ett helt gips eller fortfarande bara en skena. Därefter blir det omläggning var 10e dag.
Det här har nog varit den mest bedrövliga tiden i Elites liv, men nu när han har anpassat sig så går det bra. Det var väldigt olyckligt det som hände, men vi kan inte se hur vi hade kunnat undvika det heller. Sånt som händer ibland, dock tråkigt att det skulle hända just Elite.
Om 3-4 v får vi veta hur benet har läkt ihop, så det är bara att hålla tummarna för ett positivt besked!
Tack till er som hjälpte Elite vid olyckan!
Bilder från veterinärenPå de två översta visar ett rött streck ungefär var brottet är
och förresten.. bandaget är ROSA!:)
Hej ! Vad bra att han har blivit sig själv igen ! Håller tummarna för att allt ska vara bra på några veckor. Ge honom en stor kram från mig ! Hälsningar Karin Stare med familj
SvaraRadera