Man kunde inte beskylla dig för att vara vacker, men trots detta lyckades du charma alla du mötte. Du var verkligen unik med dina långa ben, din gris-skära hud och olikfärgade ögon. Kan fortfarande se dig framför mig hur rädd du var för sopborsten, dina rivstarter på köksgolvet och hur du trippade fram på så få ben som möjligt när det var vinter. Jag kommer sakna dig min charmige prins, du hade många år kvar att leva, men tumören hade en egen plan. Vila i frid Frank, jag kommer sakna dig!
/Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar