fredag 23 november 2012

Två steg framåt, tre steg bakåt

Det gick framåt. Elites sår såg mycket finare ut, hade börjat läka och det rann mindre var än i början. Vår grabb hade även börjat vara sig lik; busig och energifylld. Det gick bra med sondmatningen, medicinerna, allt!

Sen nös han ut sonden igår, vilket inte behövde vara ett sådant stort problem egentligen. Eftersom det var 10 dagar sedan han börjades sondmatas så tyckte veterinären att vi skulle göra kontraströntgen redan igår, istället för på måndag när vi hade fått tid. Johan kom hem med bilen och sedan åkte jag och Elite till Djurkliniken.

Först gjordes en vanligt slätröntgen för att se inställningarna. Elite skötte sig jättesnyggt. Sen fick han kontrastvätska utblandat med lite mat (vägrade att äta det annars). Redan innan röntgen var gjort, visste jag svaret eftersom det rann lite kontrast ut ur ena såret på bröstet. Det är fortfarande en passage mellan matstrupen och såren. På 10 dagar borde såret gott och väl ha läkt ihop, min teori är att det har blivit en s.k. fistelgång, som det kan bli i infekterade sår. Såna gångar kan vara riktigt besvärliga!

Veterinären satte sig ner med mig och sa rakt ut att de egentligen måste sy igen passagen, men att det kan bli otroligt kostsamt och vi börjar ju närma oss försäkringsgränsen. Hon frågade om jag vågade vänta, ge honom mat som vanligt och bara vänta ut det hela. Hon sa även att hon skulle prata med en kompis om att göra en operation med blå färg blandat med kontrast för att hitta åt passagen, som ingen hittills har lyckats lokalisera. När jag frågade vad kostnaden för något sådant skulle bli, svarade hon bara att det skulle vara "lördagsnöje". Vet inte hur jag ska tolka det riktigt. Hon sa att hon skulle försöka få tag på sin kompis igår kväll och sedan ringa Johan. Vi har dock än inte hört något.

Så medan vi väntar har vi börjat att handmata Elite med hans vanliga mat, stora kulor kan inte fara igenom passagen. Han har även fått börja dricka vatten själv och en liten mängd rinner ut i såret, men inte så farligt mycket. I övrigt fortsätter vi att tvätta såren och hoppas på det allra bästa! Det är svårt att tänka att det inte ska gå vägen, när han numer är sig så lik! Han har ingen sond på näsan längre och kragen får han vara utan så mycket som det bara går.


Till råga på allt är både jag och Johan förkylda, jag är rent utav sjukskriven idag för att krya på mig.. Så vi behöver att något bra händer snart; glada nyheter, positiva besked, ett ljus i tunneln. Snälla..



1 kommentar: